Vi hade nyligen besök av poeten och dramatikern Athena Farrokhzad som vi bjudit till Istanbul för att närvara vid premiären av hennes pjäs ”Moral enligt Medea” på turkiska. Pjäsen har satts upp av teatergruppen Galata Perform och översatts av Ali Arda.
Föreställningen har fått mycket uppmärksamhet i press och TV och spelas nu på scener runt om i Istanbul. I samband med premiären hade vi också boksläpp av översättningen av ”Moral enligt Medea” i en dubbelutgåva tillsammans med Christina Ouzounidis pjäs ”Heterofil” på Habitus förlag.
Det var ett stort nöje att ha Athena här och hennes pjäs ”Moral enligt Medea” uppskattades av många och öppnade upp viktiga diskussioner: om kvinnor, om patriarkala maktstrukturer, om roller och moral.
Nedan följer en intervju som vår praktikant Ada Özenci gjorde med Athena när hon var här. De talar om idéerna bakom pjäsen, om Medea som gestalt och om hur pjäsen påverkas av att spelas i en turkisk kontext och vad händer när rollen som “Moral” spelas av en man.
Föreställningen, översättningarna och publikationen har fått stöd från Sveriges Generalkonsulat i Istanbul, Kulturrådet och Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul.
“Vi står utanför Oyun Atölyesi, teatersalongen som ligger på den populära gatan i Kadıköy som fylls med barmusik och ungdomar som avslutar dagen med långa kaffekonversationer. Det är premiärvisning för Moral enligt Medea, en pjäs skriven av den iransk-svenska författaren, översättaren, poeten och litteraturkritikern Athena Farrokhzad.
Moral enligt Medea är den inre dialog som vi får höra efter att Medea enligt Euripides berättelse dödat sina egna barn. Athenas feministiska tolkning av Medeas försvarstal till moralen ställer en viktig fråga som blivit alltmer aktuell för det politiska läget i Turkiet. Hur skapas moralen i samhället? Och lika viktigt, vem har makten över moralen?
Efter pjäsen gjort sin premiär inför en fullsatt salong med kulturintresserade Istanbuliter fick jag chansen att prata med Athena om uppsättningen av hennes verk i den turkiska kontexten.
Hur kändes det att överlåta ditt verk i någon annan persons händer, på ett främmande språk?
Överlämnandet av makt är lockande, eftersom det innebär att överlämna ansvaret till någon annan, säger Athena som betonar just ordets makt. Översättningen av ett verk innebär att de som är involverade i projektet tar arbetet och gör det till sitt. Det är hedervärt när någon vill arbeta med det man skapat, lägger hon till.
Vi pratar lite mer om det turkiska språket och hur det likt persiska är rikt på ord för att beskriva människans emotioner. Stenar används mycket i språket för att beskriva det känslolösa. Eller också det likgiltiga. I pjäsen Moral enligt Medea är stenarna också en viktig rekvisita som förflyttas på scen mellan Medea och moralen och som vi sedan ser Medea flera gånger försöka balansera.
Stenarna är egentligen den tredje personen i pjäsen, förklarar Athena när vi börjar prata om dess betydelse. Det representerar det absoluta som kan vara något väldigt bra eller något väldigt dåligt.
Jag berättar för Athena att stenarna, eller det materiella objektet, i min mening samtidigt blir en viktig metafor för konstruktionen och därmed den konstruktivistiska dialogen inom feminismen. När Medea i slutet av pjäsen säger att stenarna är det enda som lever kvar, och det enda som kan döma henne får det åskådaren att fundera över vem det egentligen är som kan skapa meningar med stenarnas byggelse och hur den konstruktionen sker.
Vi pratar vidare om stenarnas koppling till den antika grekiska civilisationen, och den mytologiska marken.
Hur har det varit att spela pjäsen i Turkiet, en geografisk plats med starkt historiskt och kulturellt arv från antikens Grekland?
Förflyttningen av språket till en annan plats tillför mycket, svarar Athena.
I just denna tolkning av pjäsen av Galata Perform, spelas moralen av en manlig skådespelare till skillnad från den helt och hållet kvinnliga rollista som vi sett då Moral enligt Medea spelats i Sverige och Norge.
Att moralen blev en man reflekterar det patriarkala samhället men också den gamla civilisationen, säger Athena. Men hon lägger till att pjäsen inte nödvändigtvis pratar om specifika moraliska diskurser i specifika platser. Snarare är det den inre dialektiken som finns i moraliska frågor, mellan försvarandet och förkastandet, understryker hon.
Athenas pjäs Moral enligt Medea problematiserar därför bilden av Medea som prototypen för antingen den ”misslyckade kvinnan” eller feministen som hon målas upp i litteraturen. I Athenas version får vi i stället höra Medea använda sig av ofta motsägelsefulla argument i en hetsig debatt med moralen för att rättfärdiga sin handling genom att spela på hennes identiteter som frånskild kvinna, mamma och migrant. Det visar på att Medea är en komplex karaktär med rum för många tolkningar.
Hur viktigt är det för dig att belysa Medeas identitet som migrant och flykting?
Kärlek, passion, hämnd och död är huvudteman i pjäsen, säger Athena. Det är självklart viktigt att Medea spelas av en kvinna som inte är vit. Men det finns en huvudfråga i pjäsen, berättar Athena. Nämligen, ”vad är ett barn” och ”hur kan man förstå barnet”. Det är moralen som säger att barnet hör ihop med kvinnan, säger Athena.
Även om Athena inte väljer att lägga fokus på migration i sin tolkning, är det intressant för åskådaren att se hur genus och flyktingidentiteten samspelar i Medeas relation till sina barn och ’faderlandet’. Medea förändras liksom från den kvinnliga symbolen som det reproduktiva i samhället till en destruktiv styrka. Som Athenas replik i pjäsen lyder, är Medea [också] patriarkatet.
Athena Farrokhzads tolkning av Medea i pjäsen Moral enligt Medea ifrågasätter konstruktionen av moralen och genusbaserade normer vilket utmanar de patriarkala maktstrukturerna som syns här i Turkiet. Det är en pjäs som kan hjälpa oss förstå hur moralen i samtida demokratiska och ickedemokratiska rättsstater utvecklas i samband med den som har makten att ge mening till olika identiteter”.
Medea’ya Göre Ahlak av Athena Farrokhzad
Regi: Yeşim Özsoy
Översättning: Ali Arda
Skådespelare: Şenay Gürler, Özgün Çoban
Dramaturg: Ferdi Çetin
Koreograf: Tuğçe Ulugün Tuna
Ljus: Ayşe Sedef Ayter
Dekor och kostym: Melis Hafızoğlu
Musik: Gökçe Uygun