Museer i USA samlar samtiden för framtiden

kl. av | Taggar: , , , , , , , , ,

“We recognize the historical significance, we recognize the mood of the country, and it’s very important to capture that.”

Dwandalyn Reece, National Museum of African American History and Culture

Förra helgen promenerade jag och min man ner till Vita huset och till kongressen. Det var strålande sol och nere vid Kapitolium var allt lugnt och stilla. Vi såg inte ett spår av de tusentals människor som bara ett par dagar tidigare hade samlats för att lyssna på president Donald Trumps tal vid Vita huset. Inte heller såg vi några spår av upploppet och inbrytningen i kongressen, förutom att gatorna var tomma på trafik, och det stod poliser i varje gatuhörn. Trots att staden precis varit med om ett kaotiskt och historiskt ögonblick, fanns där kusligt lite som påminde om det. Jag började undra om den här händelsen fanns dokumenterad, förutom genom medias rapporteringar. Det visade sig att National Museum of American History redan dagen efter upploppet börjat dokumentera händelsen. De samlade in banderoller, plakat och föremål som människor lämnat efter sig. Museets direktör menade att insamlingen skulle hjälpa kommande generationer att kontextualisera upploppet, och sätta dess följder i perspektiv.

Första gången jag kom i kontakt med samtidsdokumentationer i USA var under en konferens i New York som handlade om dokumentationen efter terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001. Museerna samlade in föremål som lämnats kvar på platsen, brandbilar och delar av byggnader, och man tog upp vittnesmål från människor som varit på plats. Dessa insamlingar utgjorde sedan grunden för det museum som i dag finns på platsen.

I USA kallar man ofta sådana här omedelbara insamlingar för ”rapid respons collecting”. Exempel på det är National Museum of African American History`s insamling från protesterna efter Eric Garners död 2014, och under våren 2020 samlade museet in föremål och vittnesmål från demonstrationerna efter George Floyds död. Även andra demonstrationer har dokumenterats; New-York Historical Society samlade från Occupy Wall Street 2011 och Women’s March 2017, och Museum of the City of New York samlade in bilder under hashtaggen #activistny på instagram. Efter skjutningen på Pulse Nightclub i Orlando 2016 då 49 personer dödades, tog Orange County Regional History Center hand om föremål på gatorna runt klubben. När den tekniska undersökningen var klar samlade museet även in föremål inifrån klubben. Dessa föremål, menar museet, kommer om 200 år vara bevis för att attacken verkligen hänt. 

Tänk om vi hade haft fler dokumentationer från virusepidemien Spanska sjukan 1918 – 1920. Vad hade vi då kunnat lära oss om virusets spridning, om människors förtvivlan, sorg och utsatthet? Till skillnad från då samlar museer i USA och resten av världen systematiskt in vittnesmål från Covid-19 pandemin. I USA fokuserar många museer på de grupper som ofta är underrepresenterade i historieböckerna, arkiv och museisamlingar – afroamerikaner, latinamerikaner, ursprungsbefolkningar – grupper som dessutom drabbats hårdast av pandemin. Även i Sverige finns många insamlingar från pandemin, till exempel har Stockholms Kvinnohistoriska och Stadsmuseet i Stockholm specifikt samlat in kvinnors vittnesmål. 

Samtidsdokumentationer av detta slag blir inte bara del av museernas arkiv. De blir också underlag till utställningar, publikationer och ibland bildar de grunden för nya museer. Genom att samla en mångfald av föremål och berättelser kan samtidsdokumentationer förhoppningsvis bidra till en inkluderande historieskrivning för framtiden.

Fram till 20 januari kan man se ett inslag om detta på SVT Kulturnyheter, 05:15 in i programmet.

Helene Larsson Pousette, Washington DC

One response to “Museer i USA samlar samtiden för framtiden

  1. Så spännande Helene, stort tack för denna viktiga text! Träffade du Dwandalyn Reece på NMAAHC som du citerar? Hon är ju verkligen en otroligt spännande person, och har varit generös med kunskap och tid mot svenska experter på besök, bla Christina Gamstorp från Judiska Museet när hon var på besök 2016.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.