Det är mycket dans i bloggen från London för tillfället, och mer kommer det bli då Sadler’s Wells Northern Light Festival, med fokus på nordisk samtidsdans, forsätter ända till november. En verklig höjdpunkt var förra veckans fyra föreställningar av Mats Eks “Julia & Romeo” av Kungliga baletten, som hade premiär på Kungliga operan i Stockholm förra året och som nu är på internationell turné. Gästspelet var balettens första besök i London sedan 1995, och har föregåtts av stor medial uppmärksamhet. Det faktum att Kungliga baletten är världens fjärde äldsta balettkompani – grundat 1773 – har uppmärksammats specifikt i Storbritannien, som är ett land med en stark danskultur, men vars egen kungliga balett grundades först under 1931. Julia & Romeo är en fantastisk föreställning och en makalös inledning på den nordiska danshösten i London.
Sadler’s Wells, som initierat och genomför den nordiska festivalen, har som Londons största dansinstitution en särställning i den brittiska dansvärlden. Vid sidan om att ta emot gästspel från hela världen, producerar man nya föreställningar för sin egen scen och för nationella och internationella scener. Istället för ett eget danskompani har Sadler’s Wells knutit till sig 16 “associate artists” – koreografer inom olika genrer som bjudits in att på obestämd framtid vara knutna till institutionen. Sadler’s Wells beställer och producerar nya verk av dessa koreografer, men erbjuder också kontorsplatser och annan service. Dessa koreografer tillhör alla världseliten inom sina områden, och en stor del av deras verksamhet bedrivs utanför Sadler’s Wells. Det är ett intressant sätt att jobba, då det skapar en viss kontinuitet och trygghet, eller ett hem, som Sadler’s Wells chef Alistair Spaulding uttryckt det, för dessa koreografer, men det bidrar också till att ge Sadler’s Wells en konstnärlig identitet. Detta att relationen koreograf-institution ska stå för en slags trygghet är också skälet till att samarbetet är på obestämd tid, trots att det riskerar att utestänga nya talanger (16 koreografer är max antal som institutionen planerar att knyta till sig, vilket innebär att kvoten är full tills någon av de nuvarande koreograferna går i pension eller slutar av andra skäl). För att väga upp har man sidan av dessa 16 mer eller mindre permanenta koreografer under senare år utökat med sex “New wave associate artists”, yngre gästkoreografer som knyts till institutionen under två år.