På konstbokmässa i Peking och Shanghai med OEI

kl. av | Taggar:
Poster för abC Art Book Fair i Shanghai (4-6 september 2020). Foto: Ola Johansson

Jag hoppas att vi i generationer framöver kommer att minnas och inse hur socialt utarmade våra samhällen var utan analoga kulturella evenemang under coronapandemin 2020. I Peking kommer jag aldrig glömma hur det var att efter en längre tids stränga restriktioner släppas in i konstnärsområdet 798, gå längs graffitiprydda väggar, höra musik från fönster på glänt och smyga in i de gallerier som vågade slå upp sina dörrar för allmänheten. Så småningom öppnade parkerna och butikerna, det blev möjligt att resa inom landet igen, arrangera vernissager och stämma träff med varandra på kaféer och kontor. Nu i sommar har biografer öppnat runtom i landet och i slutet av augusti såg jag min första teateruppsättning på över ett halvår, en spektakulär promenadföreställning (titulerad 又见敦煌, Encore Dunhuang med engelsk titel) i oasen Dunhuang ute i Gansuprovinsens öken. Det kinesiska kulturarvet dramatiserades i relief mot sidenvägens tidiga mesopotamiska och buddhistiska historia. Frågan är dock om inte upplevelsen av gemenskap i publiken var mer slående än den storslagna showen.

Desken med tidskrifter och böcker från OEI på abC Art Book Fair i Shanghai. Foto: Ola Johansson

I juni kom nyheten att konstbokmässan abC Art Book Fair skulle äga rum ’offline’ i Peking och Shanghai. Osökt kom jag att tänka på den svenska tidskriften OEI, som har migrerat från bokmässa till bokmässa och residens till residens i fyra världsdelar under de senaste tjugo åren. Dock inte i Asien. När jag kontaktade redaktörerna Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg så hade de precis fått vända hem till Sverige efter en mässa i Melbourne och inför ett längre residens i Nya Zeeland, som just hade stängt sina gränser på grund av pandemin.

Tidskriftsnummer av OEI på konstbokmässan i Shanghai. Foto: Ola Johansson

Efter att ha introducerat OEI för bokmässans ledarskap och arrangerat möten på mobiltelefoner med redaktörerna, så fick vi en kvick och obeveklig respons om att tidskriften inte bara skulle ges ett bord vid mässorna utan även en utställningsvägg och en separat plattform för publik dialog. Att Magnusson och Grönberg skulle närvara på mässorna var det aldrig tal om, men tidskrifterna och böckerna – OEI har även ett förlag som ger ut böcker i namnet OEI Editör – skickades med DHL till Peking lagom till den första mässan Peking där kulturhandläggare Maja Boellke bemannade desken. En pamflett om tidskriften översattes till kinesiska och redaktörerna intervjuades dessutom av svenska ambassadens kommunikationsavdelning, som såg till att samtalet översattes till mandarin och publicerades på den sociala medieplattformen WeChat i Kina.

Fullsatt mässhall med besökare längs deskarna i Shanghai. Foto: Ola Johansson

OEI är en unik publikation i svensk samtidslitteratur och håller hög internationell klass i kontinuumet mellan poesi och konst. Tidskriften har publicerat 90 nummer sedan starten 1999, de flesta på flera hundra sidor, och år 2008 utsågs OEI till årets tidskrift i Sverige. I dess tidiga år publicerade tidskriften framför allt språkcentrerad poesi och undersökte skrivandets icke-referentiella processer och materiella villkor, med inflytande från fransk samtidspoesi och amerikansk L=A=N=G=U=A=G=E poesi. Med åren har OEI blivit alltmer interdisciplinär med lika koncentrerade visuella som semantiska teman och granskningar. Idag rör sig tidskrifterna liksom böckerna otvunget mellan design och tecknade serier, konkret poesi och experimentell ortografi, détournement och culture jamming, fotografi och film.

Ringlande kö runt kvarteret vid bokmässan i Shanghai. Foto: Ola Johansson

Med uppdraget att internationalisera svensk litteratur är vi här förstås långt ifrån både Astrid Lindgren och Stieg Larsson, men ändå i en kultursfär med stor resonans för konceptuell konst och poesi. På mässorna i såväl Peking som Shanghai kom över 10 000 besökare från allmänhet, branscher och media. I Shanghai fick arrangörerna stoppa köerna och reglera insläppet, inte på grund av social distansering med hänvisning till pandemin utan på grund av trängsel längs de långa raderna av kinesiska och internationella publikationer!

Besökare utanför abC Art Book Fair på kvällen. Foto: Ola Johansson

Bland dessa besökare såg jag och Maja ett stort intresse för OEI, från galleriföreståndare, unga hippa grafiska designers, konstnärer, vissa med huvudsakligt intresse för poesi – och, förstås, åtskilliga tidsskiftsredaktörer. Det kom massor av förfrågningar om möjligheten att köpa tidskriftsnummer (vilket vi inte kunde ombesörja på grund av skatteregler), men också om att ställa ut publikationerna i en bokhandel i Peking, om att komma i kontakt med redaktörerna och starta upp samarbeten, kanske till och med genom ett eventuellt residens med målsättningen att publicera ett tidskriftsnummer på kinesiska.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *