December kom med flera goda nyheter i Storbritannien. Landet blev ett av de första att godkänna de nya vaccinen mot corona och att starta en imponerande massvaccinering. Godkännandet av det vaccin som Astra Zeneca tagit fram i samarbete med Oxford University skapade nationell stolthet (medan vi svenskar i Storbritannien suckade över att Astra Zeneca aldrig benämndes som ett brittisk-svenskt företag). Och på julafton kom det äntligen ett brexitavtal, som en julklapp till både britter och européer.
Det nya året har dock börjat kärvare. Den variant av coronaviruset som upptäcktes i slutet av december började sprida sig som en löpeld. Medierna har presenterat nya rekordsiffror för smittspridning och antal dödsfall var och varannan dag. Storbritannien med sina 66 miljoner invånare är ett av de länder som drabbats hårdast i världen av pandemin, med över 100 000 avlidna till följd av covid-19. Den senaste veckan har en covidsmittad patient lagts in på sjukhus var 30:e sekund.
Restriktionerna har avlöst varandra, från den högsta, tredje nivån i det nivåsystem som tillämpats, via en dittills okänd fjärde nivå, till ytterligare en nationell lockdown med start i början av januari. Ljuset i mörkret är vaccinationskampanjen, där Storbritannien håller högst takt i Europa.
Januari har också blivit en tid för närmare granskning av utträdesavtalet med EU. Den hårt ansatta kultursektorn, som varit så gott som nedstängd sedan i mars, ser inte längre avtalet som en julklapp. Tvärtom menar många kulturutövare att det hotar det kulturella utbytet mellan EU-länderna och Storbritannien.
I höstas rapporterade brittiska medier att brexitavtalet, om nu det skulle bli ett sådant, skulle innehålla en särskild överenskommelse om att skådespelare, musiker och andra konstnärliga utövare periodvis skulle kunna arbeta och turnera i EU-länder utan visum. När avtalet offentliggjordes saknades en sådan klausul. Bestörtningen i kultursektorn blev stor. Många betonade det faktum att kultur och kreativa näringar bidrar med svindlande 110 miljarder pund per år till den brittiska ekonomin (motsvarande över 1 300 miljarder kronor), vilket gör sektorn till den näst största i landet efter finanssektorn. Med begränsningar av rörelsefriheten kommer den siffran att sjunka drastiskt, sades det.
Argast och mest högljudda är musikerna. När källor inom EU uppgav att den brittiska regeringen hade tackat nej till erbjudandet om visumlättnader för turnerande musiker inom EU, något som är vanligt i överenskommelser med tredje land, krävde musikbranschen svar från regeringen. Namninsamlingarna och uppropen har kommit slag i slag, och på sociala medier protesterar musiker och andra i branschen under hashtaggen #boriskilledmusic. Förra veckan skickade ett hundratal av Storbritanniens mest välkända musiker, som Elton John, Ed Sheeran, Sting, världsdirigenten Simon Rattle och violinisten Nicola Benedetti, ett protestbrev till regeringen som publicerades i The Times.
Foto: Andy Gotts
Musikerna hävdar att ökad byråkrati och höga kostnader kommer att göra det ohållbart att turnera i EU och att göra längre gästspel i europeiska orkestrar. EU:s medlemsländer har olika regler för visum och införsel av instrument och utrustning, och vissa länder kräver särskilda arbetstillstånd för musiker.
Den brittiska regeringen avvisar anklagelserna om att de ensidigt skulle ha avfärdat EU:s erbjudande. De menar att de själva hade en mer ambitiös plan för undantag från visumkrav för både kulturutövare och affärsresenärer, men att EU inte var villiga att diskutera förslaget. Som svar på uppropen och protestbreven har den brittiska regeringen dock meddelat att visumundantag för turnerande musiker i EU inte är aktuellt. Dörren är visserligen öppen för framtida förhandlingar med EU men inte för särskilda undantag, slog det brittiska kulturdepartementet DCMS fast härom dagen.
Medan EU och Storbritannien skyller på varandra för att det blev som det blev, är vi nu många som försöker bringa klarhet i vad som gäller för kulturutbyten mellan Storbritannien och EU:s medlemsländer framöver. Det är bitvis snårig läsning och vissa frågor finns det ännu inga svar på. Helt klart är att kulturutbyten kommer att kräva mer administration och ibland högre kostnader nu när Storbritannien slutligen kastat loss från EU. Men det ska gå det med. Ambassaden i London är ju långt ifrån ensam om att främja kulturutbyten mellan Sverige och länder utanför EU.
Fotnot: Den brittiska kulturplattformen The Arts Desk publicerade i dagarna ett antal texter där musiker och arrangörer inom den klassiska musiken redogör för sina erfarenheter och sin oro i förhållande till EU-utträdet. Artikeln kan läsas här.
