I veckan skrev ”Le Monde” bekymrat om att det gått trögt att få franska publiken tillbaka till kulturlivet efter pandemin. Sedan 21 juli har bara en av två franska medborgare fysiskt besökt en kulturinstitution, medan dessförinnan 88 % av befolkningen regelbundet tog del av kulturutbudet. Det vill säga endast hälften av de forna besökarna har kommit tillbaka. Det är regeringen som beställt undersökningen, och resultatet förvånar inte kulturinstitutionerna, där tappet av besökare varit kännbart. Det är framför allt scenkonsterna som tagit största smällen. Beror nedgången på att vi blivit covid-lata? På restriktioner i antal besökare? Eller kanske främst för att det krävs sanitetspass för att komma in överallt?
Det är tack och lov inget tapp vi märkt på Svenska institutet i Paris, när vi äntligen, äntligen fick sparka igång igen i september fullt ut med en månads satsning på design, arkitektur och mode ”Swedish Design Movement Paris 2021”. Hela huset fylldes inne och ute och drog sammanlagt ca 7 000 besökare under en månad. Det uppstod en närmast euforisk stämning när alla fick sammanstråla igen vid utställningar, mottagningar och föreläsningar. Satsningen är en del av Designprogrammet som leds av Svenska institutet med uppdrag inom regeringens exportfrämjandestrategi. Ett fyrtiotal företag, formgivare och varumärken deltog.
Dessförinnan hade vi visserligen haft öppet, men med begränsat antal besökare åt gången när vi visade vi den mera lågmälda och långsamma utställningen ”Öar” av Karl Dunér mellan maj och augusti, vilket faktiskt fungerande fint med den eftertanke och intimitet den krävde.
Sedan september finns inga sådana begränsningar längre, utan alla besökare får komma in, mot uppvisade av sanitetspass och bärande av mask inomhus.
Nu är vi inne på sista säsongen under vårt jubileumsår Amitié (vänskap) då institutet firar 50 år och riktar oss mot nya generationer och framtida vänskap. Utställningen ”On va au Parc” (Vi går till parken) är uppbyggd av illustrationer av Parisbaserade illustratören Beatrice Alemagna och texter av Sara Stridsberg. Det är ett samarbete med Wanås Konst på ursprungsinitiativ från driftiga förläggaren Jenny Franke, bokförlaget Mirando. Det är både lek och blodigt allvar, för unga och för gamla.
”I parken kan vad som helst hända. Ibland händer så mycket att hela världen kantrar. Ibland händer ingenting alls. Det gör inget, vi vill bara gå dit.”
(Utdrag ur Sara Stridsbergs text i boken Vi går till parken. Kommer ut på franska nästa år)
