Nyligen träffade jag ett antal internationella kulturaktörer verksamma i Washington DC för att tala om gemensamma utmaningar under pandemin och hur vi kan arbeta framåt, gärna tillsammans. Med på mötet var ett flertal europeiska ambassader, men även representanter från México och Japan. Flera av oss har utställningslokaler och arrangerar publika seminarier, boksamtal och filmvisningar.
Efter att ha haft stängt under en längre tid öppnade strax före sommaren många ambassader upp igen till en något så när ”normal” verksamhet. När covid nu återigen sprider sig och sjukdomsfallen ökar i USA, är läget kritiskt. Många fysiska event under hösten har ställts in eller skjutits fram. Bland annat har Nantucket festivalen i september ställts in, där Jason Timbaktu Diakité skulle ha medverkat, och den stora ASTRA konferensen för svenska lärare och forskare i Amerika som skulle ha skett på House of Sweden i oktober, kommer nu att ske helt digitalt.
Många ambassader som arrangerar fysiska event, ställer nu krav på att besökarna inte bara ska bära ansiktsmask (enligt de lokala bestämmelserna) utan också vara fullt vaccinerade, alternativt kunna visa upp ett negativt covidtest eller intyg om tillfriskande. För många besökare är detta krav en förutsättning för att vilja närvara på fysiska events, och ambassaderna ser i sin tur vaccinationskraven som ett sätt att skydda den egna personalen. Kraven innebär dock en hel del huvudbry – kan man till exempel kräva att personal på ens vakt- och städbolag och cateringfirma, ska vara vaccinerade?
Många av kollegorna är utleda på att arrangera virtuella samtal. Samtidigt talar många om positiva publiksiffror för digitala visningar av film och digitala filmfestivaler. Därför planerar många att fortsätt med digitala filmprogram efter pandemin i olika hybridformat. Filmfestivalen Nordic Women in Film i februari i år, som vi arrangerade i samarbete med de nordiska kollegorna och WIFTI, är ett av flera framgångsrika exempel med fullbokade digitala filmvisningar och paneldiskussioner.
Ambassaden i Washington har under hela pandemin noga följt de lokala restriktionerna i Washington DC. Till exempel medförde restriktionerna att vi i mars arrangerade en virtuell invigning av fotografen Helene Schmitz utställning på House of Sweden, och vi har sedan dess erbjudit digitala visningar. Utställningen har också varit öppen för fysiska besökare på helgerna – först med 20 personer åt gången, och efter juni utan restriktioner för antal personer men med krav på ansiktsmask igen. Vi har som så många andra runt om i världen också arrangerat digitala samtal, nu senast om rösträtten och rösträttskampen i Sverige och USA i samarbete med Stockholms Kvinnohistoriska.
Men även vi öppnar upp. I veckan har vi vår första fysiska konsert på ett och ett halvt år då House of Sweden står värd för invigningsceremonin av den årliga DC Jazz festivalen med sångaren och kompositören Sirintip “Tippan” Phasuk och saxofonisten Joshua Redman. Precis som flera andra externa samarbetspartners har DC Jazz vaccinationskrav på sina events vilket vi naturligtvis också följer.
Hur vi kommer att arbeta framöver beror på hur samhället i stort öppnar upp. Samtidigt som New York stad nyligen infört vaccinationskrav för besök på teatrar, gym, restauranger och affärer, så följer vi lokala bestämmelser i Washington DC. Och samtidigt som vi planerar för utställningar, föreställningar och besök de närmsta åren behöver vi också planera för olika hybridlösningar. Den digitala diplomatin är här för att stanna.
Helene Larsson Pousette, Washington DC