Sverige är bland ett antal länder som i Kina erfar vissa restriktioner i arrangerandet av kulturevenemang. I Sveriges fall gäller det framför allt filmvisningar på offentliga biografer. Samtidigt vet vi att svensk film är populär i landet, så visningar på alternativa dukar och skärmar tas alltid emot väl av publik och arrangörer. Det handlar om indiefilmer på utställningar och branschsammankomster, dokumentärer i värdegrundsprojekt men också mainstreamfilmer på vissa festivaler. År 2021 visades ett dussintal svenska filmer i Kina och jag ska i detta blogginlägg nämna två filmvisningar som exemplifierar hur svensk film kan främjas genom olika typer av visningar trots restriktionerna i landet.
Det första exemplet är taget från en filmfestival vid amerikanska ambassaden i Peking kallad ’Diversity and Inclusion Film Festival: New Classics’. Visningar på ambassader gör det förstås möjligt att visa filmer med stor konstnärlig och tematisk vidd. Från svensk sida föreslog vi stumfilmen Flickan i frack (1926) baserad på Hjalmar Bergmans roman med samma titel. I denna komedi, regisserad av Karin Swanström och med Magda Holm i huvudrollen, väljer karaktären Katja Kock att gå på studentbal i sin brors frack eftersom hennes far inte ger henne pengar till en klänning. Detta skapar skandal i Wadköping och vad vi ser framställas, bara fem år efter införandet av lika rösträtt i Sverige, är crossdressing av en trotsig ung feminist som dessutom hjälper sin pojkvän att klara tentorna inför examen.
Filmens scenario reser dagsaktuella värdegrundsfrågor i Kina och som väl är besöktes den fullsatta visningen på amerikanska ambassaden mestadels av kinesiska åskådare (filmen tillhör Svenska Institutets filmutbud med översatt textning på kinesiska). Publiken fick dessutom ta del av ett kort tal av undertecknat kulturråd om just filmens datum i relation till svensk demokrati, en presentation om feminism av en medarbetare på svenska ambassadens kommunikationsavdelning i Peking som har studerat genusvetenskap på Göteborgs universitet, samt ett samtal efter filmvisningen med en lokal transperson.
Nästa exempel hämtas från Kinas kanske främsta konstgalleri, nämligen Ullens Center for Contemporary Art (UCCA) i Peking, som i december arrangerade ett evenemang för filmkuratorer och andra branscharbetare kallad ’Fireside Chat: Film Curating Workshop’. Undertecknat kulturråd öppningstalade även här och bidrog med en videopresentation om Ingmar Bergmans betydelse för Sverige och status i den samtida kinesiska filmvärlden. Därefter följde en inspirerande och konstnärligt tillämpbar videopresentation av Göteborgs filmfestivals konstnärliga ledare Jonas Holmberg. Även 2021 års vinnare i kortfilm vid Göteborgs filmfestival, The Expected av Carolina Sandvik, visades vid evenemanget.
Utöver Sverige presenterade även kulturattachéer från Ungern och Schweiz sina länders filmkulturer.
Workshopen vid UCCA var ett nätverksevenemang där presentationerna följdes av diskussioner och planering av möjliga gemensamma initiativ på filmområdet. Alla sådana planer berör alltid spörsmålet om vart visningar eller filmfestivaler kan arrangeras: på biografer som är tillgängliga för allmänheten, på gallerier eller andra särskilda institutioner som har sina egna regler för visning; på ambassader med dess speciella internationella immunitet, etc. På UCCA kan kortfilmer visas men inte långfilmer; samkönade relationer men inte nakenscener, osv.
Att främja svensk film i Kina är således en grannlaga kulturdiplomatisk uppgift, men också ett politiskt uppdrag i de fall saker och ting kan förändras. Film är ett massmedium som kan reproduceras och läggas ut på nätet, vilket innebär att dess produkter kan nå ut till en stor publik. Detta innebär i sin tur att film hårdgranskas och ofta censureras i Kina och detta tillhör villkoren för alla som sysslar med film inom landets gränser, inte bara internationella aktörer utan även kinesiska filmskapare, producenter och biografer.
I många fall blir det därför viktigt att hitta alternativa vägar för filmvisning, på dukar och skärmar i gallerier och museum, civilsamhällesorganisationer och företag, icke-statliga internationella organisationer och ambassader. Samtidigt fortsätter vi förstås att nominera svensk film till stora filmfestivaler för visning på offentliga biografer.