Tyskland, teatern och den digitala kulturen

kl. av | Taggar: , , , , , , , , , , , ,

Tyskland börjar nu långsamt vakna till liv igen efter att ha varit så gott som nedstängt sedan slutet av mars på grund av rådande pandemi. Ambassaden har hela tiden kunnat upprätthålla arbetet. Personalen är uppdelad i två grupper för att vi ska kunna fortsätta att fungera även om vi skulle få in smitta i ett av arbetslagen. Den ena gruppen får vara växelvis på kontoret medan den andra arbetar hemifrån. I många delar av det tyska samhället har det dock inte varit lika lätt att upprätthålla verksamheten, mycket på grund av att många helt enkelt inte har bärbara datorer på sitt arbete.

Ambassadören twittrar om ett av Berlinambassadens många ledningsgruppsmöten på Skype.

Alla ambassadens kulturevenemang under våren har förstås fått ställas in. Till exempel skulle vi den här helgen medverkat när Uppsala akademiska kammarkör tillsammans med Philharmonischer Chor Berlin framförde en fredskonsert för att fira 75-årsjubileet av krigsslutet. Den har nu skjutits upp till nästa år. Ambassaden skulle också ha varit delaktig vid tre stora gästspel från svenska scenkonstinstitutioner och vi skulle ha arrangerat samtal, nätverksträffar och konserter.

När de fysiska evenemangen ställts in ett efter ett har vi gått över till främjande via vårt virtuella vardagsrum #schwedenzuhause. I våra sociala mediekanaler försöker vi ge en bred bild av Sverige och svensk kultur, med boktips, matlagningstips, spellistor, konserter och naturupplevelser. Det har varit en utmaning att snabbt ställa om verksamheten till ett digitalt arbetssätt.

Det är förstås inte bara våra egna evenemang som har ställts in i vår. Alla evenemangsplatser har tvingats tänka nytt. Från 1–9 maj pågår Theatertreffen här i Berlin. Det är en årligen återkommande festival för den tyskspråkiga teatern. Tio av det föregående årets viktigaste föreställningar från Wien till Hamburg, Basel till Berlin, kommer till Berliner Festspiele som arrangerar Theatertreffen. Dessa stycken har valts ut bland ca 400 föreställningar och det är teater i världsklass. Jag hade verkligen sett fram emot att få gå på Theatertreffen i år. Jag har varit på väg flera gånger, men det har alltid kommit något i vägen. Nu skulle det äntligen bli av, men ack nej. Denna den 57:e omgången av Theatertreffen har alltså tvingats bli helt virtuell. Det är i och för sig också en lyx, eftersom det är första gången man faktiskt kunnat ta del av festivalen utan att åka till Berlin och det dessutom gratis!

Toshiki Okadas The Vacuum Cleaner på Münchener Kammerspiele är en av de utvalda föreställningarna till årets Theatertreffen. På bilden: Damian Rebgetz, Thomas Hauser, Annette Paulmann, Walter Hess, Julia Windischbauer
Foto: Julian Baumann

Redan när jag jobbade på Goethe-Institut i Stockholm för sju år sedan pratade man mycket om att Tyskland och kulturlivet måste digitaliseras. Givetvis har det hänt saker sedan dess men tyskarna är förvånansvärt förtjusta i sitt mer analoga liv. Dessutom är internet betydligt mer instabilt här än vad man som svensk är van vid. Infrastrukturen är helt enkelt sämre och människor har inte nödvändigtvis datorer hemma, på samma vis som att man inte alls kan räkna med att affärer och restauranger accepterar kortbetalning. Därför är denna plötsligt påtvingade digitala omställning en större utmaning i Tyskland än i Sverige.

Jag träffade igår min vän Jan Köhler på en utomhuslunch. Han är webbredaktör på Berliner Festspiele och arbetar med Theatertreffen. Vi pratade om att det är märkligt att Tyskland, som är en framstående industrination, ligger så långt efter Sverige när det gäller digitalisering och vilka svårigheter detta medför. På bara några veckor var de tvungna att helt ställa om festivalen till att bli virtuell. Alla föreställningar har dock inte kunnat visas eftersom de helt enkelt inte hade filmats under spelperioden. Att samla ensembler igen för att spela in föreställningarna har varit omöjligt eftersom man inte fått lov att resa eller träffas i större grupper. Omställningen av festivalen krävde inte bara hårt arbete och ny utrustning utan visade sig också bli ett rejält kompetenslyft för dem som arbetat med det. Helt plötsligt blev man tvungen att genomföra den digitalisering som diskuterats i många år. Frågan är hur det kommer att påverka festivalen i framtiden?

Jan Köhler utanför Haus der Kulturen der Welt där han också arbetar som webbredaktör.
På banderollen står det “Håll ihop – på lite avstånd”.

I Sverige har det ju diskuterats en hel del om att strömmad eller inspelad teater inte alls är samma sak som att uppleva den live och att detta kanske skulle leda till teaterns död. Cecilia Djurberg skriver i Aftonbladet att Theatertreffen faktiskt är beviset för att scenkonst visst kan bryta igenom skärmen och bli en stark upplevelse och jag kan bara hålla med.

Tyvärr är Theatertreffens föreställningar bara tillgängliga i 24 timmar och man kan ju fråga sig varför. Det finns också ett ramprogram med samtal kring teatern och digitaliseringen. En del av föreställningarna visas dessutom genom olika tv-kanaler. Gå in i programmet och se efter!

Jag vill här också passa på att nämna Berlin (a)live som är en virtuell scen för konst och kultur som lanserades i slutet av mars. Här improviserade man faktiskt snabbt fram en digital plattform. Det är delstaten Berlins kulturförvaltning som står bakom initiativet. En stad som Berlin – som lever på sitt myllrande kulturliv med sina många scener, klubbar och konsertlokaler – blir helt tyst när alla evenemang ställs in och kulturskaparna förlorar alla sina intäktsmöjligheter. På den här sajten kan alla kulturskapare, stora som små, ladda upp eller livestreama sina evenemang kostnadsfritt. Där kan man se allt från DJ-battles, diskussioner, opera och performance, konserter och vernissager. På plattformen kan kulturskaparna också koppla crowd funding och insamlingskampanjer till evenemangen. Ett bra initiativ som borde kunna inspirera många!

Nina Katarina Karlsson, Kulturråd i Berlin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *