Unga Klara i Houston, New York och Washington D.C.

kl. av | Taggar: , , , , , , , ,

Med uppdrag att sprida barnperspektivet och möjliggöra ungas revolution!

Gästblogg av Stefan Hansen, VD på Unga Klara

Unga Klara turnerar under 2019 till tre amerikanska städer med två olika produktioner. Nyligen spelades My True Selves (“De jag egentligen är”, av Erik Uddenberg, i översättning av Gabriella Berggren, i regi av Gustav Deinoff), under sammanlagt två veckor på House of Sweden och runt om på skolor i Washington D.C. under Kids Euro Festival samt på Alley Theatre och kringliggande skolor i Houston, Texas. I december återkommer Unga Klara till USA med föreställningen Because I Say So (“För att jag säger det”, i regi av Farnaz Arbabi), som kommer att spela under två veckor på The New Victory Theatre i New York.

Under året, när Unga Klara har turnerat runt om i hela Sverige och på flera platser utomlands, har ett samtalsämne ständigt återkommit: att barnperspektivet möjliggör ungas revolution. Oavsett om vi möter publik i föreställningstillfällen, deltar i panelsamtal, håller föreläsningar på universitet, genomför fortbildningskurser för professionella eller möter barn och pedagoger i workshops, så är det alltid med stor förvåning som andra vuxna möter vår inställning till att arbeta med teater för barn och unga.

– Ni ser dom alltså som intellektuella individer? frågar sig vuxna överraskat. Men vill ni inte lära dom något? 

Med rätten till konsten. Ja, för Unga Klara är alltid vår publik, oavsett ålder, en publik som vi vet har förmågan att erfara konstnärliga upplevelser, och därför också har rätt till dessa. Det tycktes vara en chock för den amerikanska vuxenheten att vi inte ville lära vår publik, utan istället låta teatern vara en plattform för intellektuella och konstnärliga möten. Unga Klara vill möjliggöra för publiken att få möta och uppleva konsten och bli sedda som människor, som tänkande, reflekterande, sinnliga, intellektuella individer. För många amerikaner, och för vuxna runt om i världen, verkar denna idé högst radikal. Som om barn och unga alltid är i en ständig process av tillblivelse och lärande, alltid i positionen som elev i relation till den vuxne läraren. Tvärtom vill Unga Klara att barnet – publiken – på teatern skall ges ögonblick i att vara i nuet och få uppleva förnimmelser av skönhet, provokation, konst och det stora i att vara levande. Att som barn få uppleva att få vara människa, snarare än att vara i process att bli människa.

På inbjudan av Alley Theatre i Houston och House of Sweden i Washington D.C. hade Unga Klara förmånen att få möta publik, professionella och pedagoger vid en mängd tillfällen där vi tillsammans satte fokus på barn och ungas rätt till konsten. Alley Theatre är en av USAs största regionteatrar med över 150 anställda på teatern, utöver sina frilansande skådespelare. Teatern har, som en av få regionteatrar, en fast ensemble på 8 skådespelare. Dessutom finns en egen avdelning för bildning inom teatern för barn och unga, med inriktning på just lärande snarare än konstnärliga upplevelser. Av denna avdelningschefen Mary Sutton och teaterns konstnärliga ledare Rob Melrose, var Unga Klara inbjudna för att visa ett annat sätt att för barn och unga vara relevanta som teater.

Förutom att spela föreställningar och ge workshops, genomfördes även ett utbyte mellan Unga Klara (Parwin Hoseinia och Yarien Rodriguez) och Alley Theatre (Mara McGhee och Juan Sebastian Cruz), där skådespelarna från respektive teatrar möttes i föreställningen My True Selves för repetitioner och speltillfällen runt om på skolor i Houston. För att låna ett citat av Astrid Lindgren, något modifierat: när två skådespelare, från olika världsdelar, av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon.

Reaktionerna från barn och vuxna i Washington D.C. och Houston har varit överväldigande. “I’ve never felt as seen in my whole life!”. “I wish I would have seen this as a child”. “When children’s theatre is good, you may not even recognize it as children’s theatre”.

Barn och unga, precis som vuxna, är fullt förmögna att åtnjutna konsten och katarsis, men också att skapa själva och att vara delaktiga i konstnärliga, kollektiva processer. Barn är den grupp i samhället som har minst makt av oss alla. Vi vuxna är mycket framgångsrika i att låta detta maktförhållande fortgå. Regimer – politiker – vuxna över hela världen, inkluderat Sverige, känner till hur farligt det är med konst för barn och teater för unga. Dom vet om det speciella förhållandet som finns mellan konstnärer och barn och dom sprängkraftiga möten som äger rum när konsten och barn får mötas. Då, om så för bara en liten stund, när riktigt bra konst möter barn, kan tankar frigöras, maktförhållanden brytas och nya världsordningar och uppfattningar skapas.

Konsten provocerar och skakar om oss, den kan säga: jag ser dig, och du är en människa. Vuxna tenderar alltid att vilja överbeskydda den yngre publiken från teatern som handlar om och berör ämnen som är relevanta för barn och unga. Vi på Unga Klara menar att den yngre publiken, precis som vuxna, behöver och längtar efter konst som reflekterar och stabiliserar det kaos som är världen och det kaos som det innebär att vara människa – och ung – i världen.

Vi skall möta den yngre publiken med den fullaste respekt och finnas där som samtalspart – inte gömma oss bakom genomskinliga brandväggar medan världen pågår mitt omkring oss. I december återkommer Unga Klara till USA med föreställningen Because I Say So, en föreställning för barn från 3 år, som spelas 12-22 december på New Victory Theatre i New York. Föreställningen berör den vuxnes syn på barnet vars uppgift är att växa upp och bli färdig människa. Barndomen är en parentes, vuxenheten är norm. Att vara barn är att snart bli vuxen. Varför ser vi inte barnet som en fullvärdig människa? Alla vuxna har varit barn. Hur kommer det sig att vi ändå bidrar till barnets underordnade roll i samhället? Hur skulle samhället kunna se annorlunda ut? Är en barnledd revolution möjlig?

Stefan Hansen, VD Unga Klara

2 responses to “Unga Klara i Houston, New York och Washington D.C.

  1. Kära Suzanne – Så sant! Tusen tack för din generösa kommentar och allt du gjort för att få upp vuxnas ögon för den otroliga kraft och kapacitet som finns hos de unga!
    Välkommen tillbaka till New york i December!

  2. Jag blir naturligtvis oerhört stärkt av att läsa denna analys av min kollega som för vidare konst för barn som teori och praktik. I mitt arbete på 70 talet letade jag i olik länder efter konstnärer med ett perspektiv på konst och barn. Jag fann dem lite här och var på kontinenterna. I en ateljé där konstnärer målade och berättade för de yngsta. I danska punkgrupperna som skäggiga spelade ansrkistiskt lekfullt. I Tyskland där nakenhet och förtvivlans dystopier kunde förekomma på scen. I danser i Guner Bissau i ritualer i Ghana : alla dessa vuxna ville se barnet och de själva som samma sorts människa! En människa som undrar över sin tid på jorden.Decennier har gått och i rikedomen av skapandet för och om och med barn ser jag en optimistisk samsyn med verkligt omtalande perspektiv omforma värden. Mitt tankesprång går nu till Greta Thunberg :för att lyssna på visionära barn måste finnas kunskaper hos oss vuxna. Dialogen mellan oss och den kommande framtiden tycks det viktigaste vi kan utveckla. Konst för barn och tilltro till barnets existensiella krav på sanning och framtid är den revolution jag alltid talat om. Idag ser vi det. Stefan formulerar detta klart och med exempel. Det ilar av glädje i mig. Suzanne osten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *