
Efter fem år i Paris är det nu dags att lämna över stafettpinnen till min efterträdare Sara Arrhenius. En ny länk i kedjan. Jag blev den tionde chefen sedan institutet öppnade som Centre Culturel Suédois 1971. Som direktör för Svenska institutet i Paris, är man förordnad på tre år, med möjlighet till förlängning till max sex år. På Si Paris finns en utsänd, chefen, och ca 20 lokalanställda (varav 4 svensklärare på timmar). Vid sidan av chefsuppdraget i Paris, är man också förordnad som kulturråd vid Svenska ambassaden i Paris, och rapporterar även till Kulturdepartementet, där den här bloggen har sin hemvist.
Sara Arrhenius, har just avslutat sin tjänst efter sex år som rektor vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon har även en lång karriär bakom sig som kulturskribent, konstkurator och författare i Sverige och internationellt. Hon var den första chefen för Bonniers konsthall i Stockholm mellan 2005- 2017. 2000-2005 var hon direktör för IASPIS, Konstnärsnämndens internationella utbytesprogram.
Jag har själv haft nöjet att samarbeta med Sara tidigare. Dels, satt vi faktiskt båda i SI:s styrelse en gång i tiden, dels satt jag i Bonniers Konsthalls styrelse vid uppbyggnaden. Sara är klok, eftertänksam har en intellektuell skärpa som jag verkligen högaktar. Eftersom jag är ordförande för Kungliga Konsthögskolans styrelse, där hon varit rektor i sex år, har jag kunnat följa hur hon utvecklat skolan på ett föredömligt sätt. Sara är starkt förankrad i Frankrike och har en lång relation till fransk kultur. Kan inte tänka mig en bättre efterträdare. Jag passar på att ställa några frågor så att ni får möta henne strax innan hon kliver på.
Din relation till fransk kultur och Frankrike när började den?
Den går så långt tillbaka som till grundskolan. Jag gick i Franska skolan i Stockholm och vistades en hel del i Frankrike under skoltiden. Efter gymnasiet studerade jag franska i Paris och senare på Stockholms Universitet. Efter det återvände jag till Paris för att studera, samtidigt var jag verksam som kulturskribent i svenska tidningar och rapporterade om det franska kulturlivet. Sedan dess har jag hållit kontakt med Frankrike, framförallt med bildkonstområdet. Under min tid på IASPIS, Bonniers Konsthall och Kungl. Konsthögskolan har det franska konstlivet varit en viktig kontaktyta.
Du är också redan bekant med Svenska institutet och verksamheten på SI Paris, på vilket sätt?
Min första kontakt med Svenska Institutet var redan tidigt 1990-tal då Sonja Martinson-Uppman bjöd in mig att vara med i en referensgrupp för kulturfrågor. Sedan satt jag med i Svenska Institutets styrelse under många år och i urvalsgruppen för gästbostäderna.
Hur har du förberett dig inför det nya jobbet och flytten?
Jag har börjat följa franska media, tidningar, radio och poddar mer intensivt. Jag har också börjat kartlägga mitt nätverk i Frankrike och tagit upp nya och gamla kontakter. Sedan har jag förstås börjat fundera på hur jag vill arbeta med uppdraget.
Har du en klar vision av vad du vill åstadkomma?
För mig är det alltid avgörande att vara på plats och förstå verksamheten och ta del av medarbetarnas erfarenheter innan jag formar en vision. Men utifrån mina tidigare erfarenheter med att arbeta med internationellt kulturutbyte vet jag hur avgörande det är att arbeta strategiskt med att nå nyckelpersoner inom olika kulturområden och verka för att utveckla långsiktiga relationer för att skapa hållbara utbyten.
Finns det något som händer under 2023 på SI Paris som du vill berätta om redan nu?
Under våren kommer vi sätta fokus på Lars Norén i en utställning som just nu visas på Nationalmuseum, men också genom ett ambitiöst program med samtal och läsningar. Här kommer vi särskilt söka skapa kontakter med franska regissörer och teatrar som kan vara relevanta också framöver för svenska dramatiker. Till hösten är jag väldigt glad över att kunna introducera den fantastiska svenska målaren Sara-Vide Ericsson för en fransk publik. Paris håller på att bli ett nytt energicentrum för den samtida konsten så jag tror det kan vara väldigt givande att lyfta fram den svenska samtida konsten
Vad ser du mest fram emot i det nya uppdraget?
Att få möjlighet att sätta den svenska kulturen i ett franskt sammanhang och skapa ett intresse för svensk kultur.
Vad ser du som dina största utmaningar?
Att få svensk kultur att höras och synas i Paris och i Frankrike där det finns ett så stort utbud.
Vad är det första du ska göra när du kommer ner till Paris?
Lära mig mer om institutet och börja ta kontakt med intressanta aktörer i det franska kulturlivet.


Välkommen Sara, det ska bli så roligt att få dig som kollega under våren!