Den frågan ställer sig det EU-finansierade samarbetsprojektet WIMUST – Women in Music Uniting Strategies for Talent. WIMUST är ett nätverk bestående av 51 organisationer från 25 länder i Europa, vars syfte är att synliggöra och korrigera den obalans som fortfarande finns vad gäller kvinnors representation inom musikbranscher och institutioner i Europa.
Målsättningarna för satsningen är att öka andelen kvinnliga tonsättare i repertoarer vid konserthus, festivaler – särskilt de som finansieras med skattemedel; att synliggöra kvinnliga tonsättare i media, uppslagsböcker, historieböcker och undervisning; att öka andelen kvinnor i styrelser och bland beslutsfattare; samt att motverka diskriminering och trakasserier.
WIMUST samlar statistik och information, och har också tagit initiativ till ett upprop som finns här.
I torsdags organiserade WIMUST ett seminarium på Europe House som samlade musiker, tonsättare och politiker i ett samtal om kvinnors situation inom musikbranschen. Bland talarna fanns Patricia Adkins Chiti, som via sin stiftelse och organisationen Donne in Musica tagit initiativ till projektet; Vick Bain, chef för BASCA (British Academy of Songwriters, Composers and Authors) och Mary Honeyball, brittisk ledamot i Europaparlamentet.
Minst lika intressant var att höra om egna erfarenheter – positiva och negativa – från två framstående kvinnliga tonsättare inom olika genrer, Errollyn Wallen (klassisk musik) och Issie Barratt (jazz). Och inte minst att få höra musik av Lánre, Errollyn Wallen och Swati Natekar & Jasdeep Degun!
Vanligtvis brukar man som svensk kunna vara nöjd med att vi ligger i framkant vad gäller jämställdhetsfrågor, men Adkins Chiti berättade i sin genomgång av statistik att under 2008 var bara drygt 1% av svenska orkestrars repertoar komponerad av kvinnliga tonsättare – alltså procentmässigt sämre än övriga Europa (där ca 4% av musiken som framförs vid offentligt finansierade institutioner är skriven av kvinnor). Detta förvånade flera personer i panelen, både de som själva hade positiva erfarenheter både av att arbeta i Sverige och de som sett svenska framgångar inom jämställdhetsområden i andra sektorer.
Dagen efter seminariet fick jag veta att KVAST – Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare (som ingår i WIMUST-projektet) tagit fram nya siffror i Sverige. Dessa visar att orkesterrepertoaren i Sverige 2013-2014 har 7,9% kvinnliga tonsättare. Glädjande utveckling, även om det är en bit kvar till de 20% som KVAST satt upp som mål.